Förankra sin moral och sina värderingar

Våra uppfattningar om rätt och fel grundläggs tidigt. Våra värderingar och vår livs inriktning utsätts för omprövning hela tiden, framför allt under tonårstiden. Vi övertar inte längre okritiskt våra föräldrar värderingar. En tonåring är formbar och kan under relativt kort tid byta värdesystem beroende på den miljö han vistas i. Medan vi som små barn börjar formulera en uppfattning om rätt och fel tar det längre tid att skaffa ett värderingssystem. Detta sker under tonårstiden. Vi tar till oss värderingar som inte är orrubbliga, men som sitter djupt. Den moraluppfattning och de värderingar som vi har med oss in i vuxenvärlden går att ifrågasätta och förändra – men det kan vara svårt och ofta smärtsamt att göra det. En del pessimister menar att den världsbild och de tankemönster vi formulerat efter 12 års ålder är omöjliga att rubba. Det verkar inte stämma i och med arbetet med unga och vuxna med kriminalitet och missbruk.
Det finns hur många exempel som helst på människor som bytt kurs i livet betydligt senare än 12 års ålder. Men det verkar stämma att det är svårt att bryta sig loss från värderingar och den gruppidentitet som formats under hela tonårstiden.

Att finna grupptillhörighet

personlig utveckling

Människan är känslig för grupptryck i alla åldrar och det gäller i allra högsta grad under tonårstiden. Förtöjningarna till föräldrarna kapas allt mer och nya grupp gemenskaper formas . Vad kamraterna tycker är oerhört viktigt. Tonåringen lär sig gruppreglerna och mer omedvetet sin grupps normer och ritualer. Att känna grupptillhörighet är en oerhört stark känsla. Inom ungdomsvärlden är exempelvis skinheads, mc-klubbar och vissa kriminella grupper sådana tydliga grupper som lockar en vilsen tonåring.

Att frigöra sig från föräldrarna

Frigörelsen är en process som ofta är smärtsam för alla parter. Graden av problem varierar och extrema enstaka händelser i de flesta tonåringars liv. När frigörelsen ska ske måste det finnas en frizon där tonåringen kan handla själv. De vuxna ska finnas någonstans vid frizonens gräns. Men hur ska man veta var den gränsen går? Hur mycket frihet ska tonåringen ha och hur mycket klara han av. Det är svåra avvägningar; en del tonåringar ges för mycket frihet alltför tidigt, medan andra får allt för lite frihet och i ett alltför sent skede. I båda fallen blir frigörelseprocessen störd. Vissa föräldrar har ett så starkt grepp om sina barn, ibland omedvetet, att barnet måste ta i för att komma loss. Det är inte heller ovanligt att tonåringen tänjer ut gränserna på ett område där han/hon på förhand vet att föräldrarna är extra känsliga.